Drömmar om ett Bättre liv?!
Det e redan mitten av mars , som vanligt springer dagarna förbi & jag hinner knappt med.
Trist nog ser dag ut å dag in likadan ut för mig.
Vardag eller helg, vad e skillnaden ?
Nån öl på krogen om lusten finns ? *suck*
Sjukt trött på tillvaron nu & känner att nu snart måste det väll ändå vara min tur för förändring & kanske till och med lite lycka ?
Vill inget hellre än att kunna lämna stan , åka bort , bara dra nånstans.
Om jag just nu kunde skulle jag dra ner till Pappa & dom i Halmstad några dagar sen fortsätta ner till mina fina i Malmö.
Hälsa på Soso, Camilla & så klart min Linda som jag saknar så mkt!
Men den möjligheten finns ju inte som det e nu med min panikångest å skit .
Istället e jag Stuck här ... som jag varit nästan konstant det senaste deceniet !!!!
Blääähääää säger jag bara!
Fan , ge mej frihet nån gång!
Låt mej kunna göra vad jag vill !
Låt mej VA som alla andra höll jag på att skriva , men NEJ tack...
Jag e hellre mig själv men med samma möjligheter & förutsättningar som resten.
Fan va livet skulle se annorlunda ut om det såg ut så .
Underbara tanke!!!!
Efter min tripp skulle jag åka hem , vila upp mig lite , ta en sväng till sthlm över helgen.
Och dra hem & planera semestern, resan Utomlands!
Jag har inte varit utomlands på ca 16 år & det känns ju lite sisådär om jag ska va ärlig.
Jag vill bara glida runt i flippflopps & mysa på en marknad, äta god mat , dricka gott , känna solen mot kroppen & bara HA DET BRA!
När den dagen kommer vet jag inte eller ens OM den kommer, men jag vill inte sluta hoppas.
Inte nog med att man e fast här i standen som kan liknas vid "en grop i vägen efter E4.an nånstans" liksom.
Man e sjukt ensam också.
Tanken på allt man gått igenom så ung tills nu e ju skrämmande.
Saker som hänt , människor man träffat , hur man levt , vad man sett ...
Gift flera år , separerad & skiljd innan 25 ... hur vanligt e det liksom ?
Jisses!
Tänker tillbaka på högstadiet, när man va i 16 års åldern.
Man visste INGENTING då fast man trodde man visste ALLT!?
Så stor man trodde att man va , fast man va en liten flicka...
Man gick i skolan dag efter dag vilket för mig mest handlade om att hänga med vänner .
Det va pojkar & discon & så småning om FEL sällskap...
Jag undrar hur livet sett ut nu om man valt en annorlunda väg redan där ?
Om jag aldrig fått panikångest i den åldern , om jag inte umgåtts med fel folk , om jag fokuserat på skolan, om jag inte vore en sån känslomänniska?? OM OM OM !!!?
Hade jag haft villa vovve & volvo nu då ?
Hade min äkta man hetat typ Carl-Kristian istället för Rami eller Ricardo?
Hade jag arbetat som advokat, egenföretagare eller florist ???
Allt jag vet e att det e tufft just nu & har varit Väääääldigt länge..
Jag ler , klart jag gör .. vem vill dra ner andra medvetet ?
Men man mår kanske inte Tårta egentligen antar jag ?
Hoppas att vårens solstrålar , blomknoppar & något varmare brisar kan vara en start i rätt riktning för det behöver jag verkligen.
Undertiden kämpar jag på bäst det går & lever på hoppet ...
Löv!
♥