Mixade känslor & magkatarr .. det e dagens melodi :/
Överväger bra mot dåligt , framtid mot nutid . . .

9 v senare e det nu dags för Faster att lämna mig & vår lilla tid ihop som Mysbos. Helt sjukt egentligen , strax efter jul kom hon å nu e det fan snart vår.

Fan vad tiden har gått .

Och jag e sjuk glad att det snart e vår & jag har någonting att se fram emot.

Dels nu att Jennie´s lilla Gjooooda , mitt Gudbarn snart e här :D

Och dels att Världens Bästa Mysbo inte bara ska kallas mysbo utan även bli kallad NYKÖPINGSBoOoOoOoo inom "snar" framtid!!!! :D

JAPP .. She´s Moooving!!!

Det e det bästa jag väntar på , Mysbos flytt & Lilla Gudbarnet nu.

För övrigt har jag en magkatarr from hell , ett dåligt humör , ett sjukt stökigt hem & en separationsångest som heter Duga :/

Ingen kanon skottdag 2012 men heeeey.. that´s life ha ?

Vakna 7 & kunde inte somna om , läst tidningen , tagit en cigg ...
och nu sitter jag här igen .. vill verkligen att det ska gå fort tills faster kommer ner igen å denna gången 4 good!

Just nu bloggar jag för att fördriva tiden , pallar inte tänka så mkt ..

Får återkomma senare , idag eller nån dag snart när jag känner att jag har något vettigt att säga .

När jag kanske skingrat tankarna lite , magkatarren har lagt sig & jag känt efter hur jag egentligen mår nu när min mysbo e borta ett bra tag :/

Ska lägga mig igen å lyssna på snarket jag så innerligt kommer sakna från och med ikväll :(

That´s all 4 now . . .

15 Februari 2012

Fattar inte vart tiden tagit vägen ..
Redan har det gåt över 7 v ihop med lilla faster här hemma.
Helt ofattbart , hela vintern har vi hängt ihop i vår lilla mysbo lya.

Idag e ingen bra dag .
Jag känner det i hela kroppen .
Det e en sån dag man bara vill gråta, skrika eller sova bort helt .
Varför vet jag inte , men det har varit mkt nu en lååång period.

Just nu har jag en dubbelsidig yttrehörselgångs inflammation också.
Haft dagar med sjukt ont i kroppen å lite feber dom sista dagarna utöver det med öronen dessutom.
Lock from hell, hör inte ett skit på vänster öra.
Hoppas det släpper nu med alla droppar å mediciner jag fått.

Jag har så mkt funderingar just nu , på livet , kring pappa & hans bortgång.
Folks reaktioner & sätt att hantera saker i livet.
Deras val & konsekvenserna av det.
Min tillvaro, hur allt ska bli & kännas när Lena åker hem & man e ensam igen.

Det känns liksom tomt i själen ibland när jag tänker på pappa & hur vi bara finns & sen en dag e vi bara borta.. att det ska vara så .
Det e lika svårt varje gång att föreställa sig att det hänt & ska hända , så småning om med oss alla.

Att fundera sig blå på saker e inte bra , det vet jag ,
men vissa saker kan man inte släppa.
Inte heller ducka för eller "tänka bort".

Jag skulle behöva komma bort , sitta & meditera på en grön kulle i Japan i solnedgången , andas , reflektera , känna , tänka , hitta svar..
Eller på ett spa nånstans , lugna ljud , vågsvall , själaro..
Men det funkar ju inte rent praktiskt.
För jag kan inte lämna stan , inte resa bort & allt det där.

Livet . . .

Är inte livet bra förvirrande?
Man möts , man skiljs , man älskar , man förlorar .
Kärlek , avsky , avundsjuka , hopp , tröst , glädje , sorg & ensamhet.
Det finns som bekant människor till allt.
Frågan e bara Varför folk reagerar & agerar som dom gör i olika situationer.
Varför vi är som vi är.
Det finns alltid miljoner orsaker & förklaringar till våra handlingar .
Dom e bara inte alltid lika tydliga vid första anblick.

Att jag e trasig vet jag , att jag har en lång process framför mig med mig själv & mina " sår " e inget jag kommer undan.
Blir bara så trött på den ständiga kampen .
Den med mig själv , den alltid påminnande stressen & "hoten" från myndigheter & bristen på empati & vett .
Trött på att inte bli tagen på allvar i dessa sammanhang.
Less på att livet i sig visat sig till mångt & mycket vara en ständig kamp.
Det e inte alla som har det som jag på dom här planen.
Och det glädjer mig att det inte e lika illa för alla er jag tycker om.
Samtidigt som det e oerhört tufft att vara " ensam" i mycket.

För första gången på länge har någon stått på MIN sida.
Faktiskt insett att det inte är JAG som är problemet i hela den här myndighets-karusellen som kallas min vardag.
Någon som tagit sig an mig precis så trasig som jag är, accepterat mig & stöttat mig i allt mitt!
Denna någon är Du Lena ...
Utan dig skulle jag inte palla allt som hänt.
Och jag är dig evigt tacksam för allt fint du givit mig .

Pappa . . .
Du fattas mig varje dag.
Jag älskar dig!

Själar Säger Aldrig Farväl ...

Nu sitter vi här 5 veckor senare ..
Min Älskade Mysbo & Hjärteräddare Lena är fortfarande kvar .
Ikväll e det Räkor, vin , ostar & mys i Tvsoffan som gäller.
Älskar våra små mys stunder , det gör mig gott ända in i själen &
utan DIG skulle jag inte orka med någonting i mitt liv just nu !
Så åter igen .. TACK min fina att just DU är min Mysbo ♥