Idag e sååå ingen bra dag .. alls!
La mig igår med ångest i hela kroppen & vaknade likadan idag.
Om inte värre faktiskt.
För mig ere en dag jag egentligen bara vill sova bort , lägga mig å blunda tills imorgon & hoppas att imorgon e en bättre dag .
Men lägger jag mig nu vet jag att det e ett helvete i natt med ångest å inte kunna sova alls förmodligen... såna nätter har det varit allt för många gånger.
Just nu känns det tomt , ensam å ledsamt.
Alla jag tycker om e borta , flyttat , bor långt bort eller e på semester.
Jag brukar va lugn med vetskapen att mina vänner finns max 5 min ifrån.
Men nu ere inte så . . .
Till och med Mamma har lämnat stan för en mini semester å det känns blä.
Jag e glad för hennes skull , som aldrig kommer iväg på nått ..
Men det känns jobbigt .
Det känns som jag har flyttat till en ny stad , som att ingen kan komma om jag skulle behöva dom , som att jag verkligen e helt ensam nu..
För er som känner mej väl så vet ni att jag sldrig skulle kunna flytta pga det skit jag har , lämnar ju inte ens stan över någon dag som det e nu ,,,
Fast det e så det faktiskt känns.
Som att jag e i en Ny stad utan att ha kontakt med nån .. =(
Familjen ,systrarna bor lång ifrån stan ..
Och en av dom åker utomlands nu 1 v .
Min Simona har flyttat till ett radhus jag inte ens sett ännu .
Saknar dom så himla mkt .. å Lilla Baby Jennifer =(
Ingen liten en som skriker ÄLLIIII i fönstret om dagarna när dom går förbi.
Helena har flyttat till Norge & e bara här nån helg då & då .
Bella å Jennie kommer hem först på söndag , då dom e i Turkiet 2 v med Mamma Ewa & bara har det fantastiskt bra .
Mina Fina som bor i Malmö .. Soso å lilla Cami å min Linda har jag inte sett på hur länge som helst .
Saknar så det gör ont :(
Så ja ., nu ere sjukt ensamt.
Så dumt när man inte e på topp å börjar fundera på allt å inget .
Jag kan ju inte riktigt låta bli att känna å tänka när jag e så här.
Funderar på saker från barndomen tills nu .
Varför man e som man e & hur man kanske hade kunnat göra saker på olika sätt.
Vems fel va det där & e det meningen att jag ska funka så här hela livet ?
Tusen frågor utan svar .. så mkt känslor men ingen plats att förvara dom.
Om allt det jag vet som hänt från då tills nu , det tunga inte hänt .. hur hade jag varit då idag ?
Ibland vill jag tro att allt har en mening & att Gud har en större plan för mig.
Men vissa dagar tvivlar jag , som idag.
Vad ere som e ämnat för mig egentligen som ska vara så stort å fint att det e värt att ha dom sjukt tunga perioderna mellan varven som drar ner en så mkt att man inte vet om man klarar av att stiga upp igen ... ?
När e det min tur att genuint från själen må bra på riktigt ?
Kärleken , finns den ?
Lugn & ro kommer jag någonsin att få det i hela mig ?
Även om dagarna flyter på å den ena oförändrade dagen efter den andra rinner iväg så känns allt bara samma.
Vissa dagar händer nått litet som en tripp till affären med mamma , eller en lyckad kväll med vännerna eller att jag ser en sjukt bra film å bara myser av det hela.
Men det e väll ändå inte det här som e höjdpunkten i livet , det här som e livskvalité?
Om jag fått mina bördor min ryggsäck för att något bättre väntar när tiden e inne .. vad ska det då vara ?
Om jag kunde trolla bort allt det onda å va som alla andra , med jobb , semestrar , familj å barn å hela dröm bilden .. skulle jag då göra det Poff bara så å aldrig se bakåt igen ?
Om jag som många andra bara brydde mej om mig själv för att JAG å MITT e viktigast, skulle jag må bra då ?
Mår alla andra så bra som dom vill övertyga alla runt omkring om att dom gör?
Varför ska jag tänka å framförallt Känna så himla mkt hela tiden ?
Jag satt & pratade här om dagen , med någon ..
Och vi e helt olika denna någon & jag .
Jag e av typen som känner för mkt , som lägger ner hela mig i saker å ting å kan inte släppa dom.
Som vill prata om det som e tungt , som e öppen om allt.
Hon e tvärrt om , hon mår bäst av att inte veta, inte nödvändigtvis känna efter hela tiden å trycker hellre bort känslorna än att ta tag i dom.
Stoppar lite hellre huvudet i sanden än att bena å traggla å lösa många ggr.
Skulle det hjälpa mig att vara sån ?
Skulle jag må bättra av att stänga av å bara va sån jag med ?
Det kommer jag aldrig få veta .. för jag kan inte stänga av.
Det funkar inte på mig alls.
Det e på gott & ont jag e känslomässigt engagerad i allt jag gör & ger mig in på.
Jag bara har undrat under dom sista åren vilken jävla ouppklarad nyfunnen bokstavskombination jag har .. * suck*
Det e ok att ha dåliga dagar .. i know..
Det e Mindre ok att gå in i sig själv å krasha lite varje gång man har dom bara.
B Y E . . .
La mig igår med ångest i hela kroppen & vaknade likadan idag.
Om inte värre faktiskt.
För mig ere en dag jag egentligen bara vill sova bort , lägga mig å blunda tills imorgon & hoppas att imorgon e en bättre dag .
Men lägger jag mig nu vet jag att det e ett helvete i natt med ångest å inte kunna sova alls förmodligen... såna nätter har det varit allt för många gånger.
Just nu känns det tomt , ensam å ledsamt.
Alla jag tycker om e borta , flyttat , bor långt bort eller e på semester.
Jag brukar va lugn med vetskapen att mina vänner finns max 5 min ifrån.
Men nu ere inte så . . .
Till och med Mamma har lämnat stan för en mini semester å det känns blä.
Jag e glad för hennes skull , som aldrig kommer iväg på nått ..
Men det känns jobbigt .
Det känns som jag har flyttat till en ny stad , som att ingen kan komma om jag skulle behöva dom , som att jag verkligen e helt ensam nu..
För er som känner mej väl så vet ni att jag sldrig skulle kunna flytta pga det skit jag har , lämnar ju inte ens stan över någon dag som det e nu ,,,
Fast det e så det faktiskt känns.
Som att jag e i en Ny stad utan att ha kontakt med nån .. =(
Familjen ,systrarna bor lång ifrån stan ..
Och en av dom åker utomlands nu 1 v .
Min Simona har flyttat till ett radhus jag inte ens sett ännu .
Saknar dom så himla mkt .. å Lilla Baby Jennifer =(
Ingen liten en som skriker ÄLLIIII i fönstret om dagarna när dom går förbi.
Helena har flyttat till Norge & e bara här nån helg då & då .
Bella å Jennie kommer hem först på söndag , då dom e i Turkiet 2 v med Mamma Ewa & bara har det fantastiskt bra .
Mina Fina som bor i Malmö .. Soso å lilla Cami å min Linda har jag inte sett på hur länge som helst .
Saknar så det gör ont :(
Så ja ., nu ere sjukt ensamt.
Så dumt när man inte e på topp å börjar fundera på allt å inget .
Jag kan ju inte riktigt låta bli att känna å tänka när jag e så här.
Funderar på saker från barndomen tills nu .
Varför man e som man e & hur man kanske hade kunnat göra saker på olika sätt.
Vems fel va det där & e det meningen att jag ska funka så här hela livet ?
Tusen frågor utan svar .. så mkt känslor men ingen plats att förvara dom.
Om allt det jag vet som hänt från då tills nu , det tunga inte hänt .. hur hade jag varit då idag ?
Ibland vill jag tro att allt har en mening & att Gud har en större plan för mig.
Men vissa dagar tvivlar jag , som idag.
Vad ere som e ämnat för mig egentligen som ska vara så stort å fint att det e värt att ha dom sjukt tunga perioderna mellan varven som drar ner en så mkt att man inte vet om man klarar av att stiga upp igen ... ?
När e det min tur att genuint från själen må bra på riktigt ?
Kärleken , finns den ?
Lugn & ro kommer jag någonsin att få det i hela mig ?
Även om dagarna flyter på å den ena oförändrade dagen efter den andra rinner iväg så känns allt bara samma.
Vissa dagar händer nått litet som en tripp till affären med mamma , eller en lyckad kväll med vännerna eller att jag ser en sjukt bra film å bara myser av det hela.
Men det e väll ändå inte det här som e höjdpunkten i livet , det här som e livskvalité?
Om jag fått mina bördor min ryggsäck för att något bättre väntar när tiden e inne .. vad ska det då vara ?
Om jag kunde trolla bort allt det onda å va som alla andra , med jobb , semestrar , familj å barn å hela dröm bilden .. skulle jag då göra det Poff bara så å aldrig se bakåt igen ?
Om jag som många andra bara brydde mej om mig själv för att JAG å MITT e viktigast, skulle jag må bra då ?
Mår alla andra så bra som dom vill övertyga alla runt omkring om att dom gör?
Varför ska jag tänka å framförallt Känna så himla mkt hela tiden ?
Jag satt & pratade här om dagen , med någon ..
Och vi e helt olika denna någon & jag .
Jag e av typen som känner för mkt , som lägger ner hela mig i saker å ting å kan inte släppa dom.
Som vill prata om det som e tungt , som e öppen om allt.
Hon e tvärrt om , hon mår bäst av att inte veta, inte nödvändigtvis känna efter hela tiden å trycker hellre bort känslorna än att ta tag i dom.
Stoppar lite hellre huvudet i sanden än att bena å traggla å lösa många ggr.
Skulle det hjälpa mig att vara sån ?
Skulle jag må bättra av att stänga av å bara va sån jag med ?
Det kommer jag aldrig få veta .. för jag kan inte stänga av.
Det funkar inte på mig alls.
Det e på gott & ont jag e känslomässigt engagerad i allt jag gör & ger mig in på.
Jag bara har undrat under dom sista åren vilken jävla ouppklarad nyfunnen bokstavskombination jag har .. * suck*
Det e ok att ha dåliga dagar .. i know..
Det e Mindre ok att gå in i sig själv å krasha lite varje gång man har dom bara.
B Y E . . .
