31 oktober 2011
30 oktober 2011
Saknad , Förvirring & Tunga dagar...
Sen Pappa gick bort har allt annat runt om bara fallit som ett korthus.
Så mkt har hänt dom sista månaderna & allt e bara ett virrvarr av känslor.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till nått & någon längre =(
Tänk att allt kan vända så hastigt att allt bara kan göra en 360 & förändras.
Förändring kan visserligen vara bra i vissa fall , men just nu e inget som det ska direkt.
Ofattbart men sant...
Som jag tidigare har sagt eller skrivit e en del dagar tyngre än andra.
Ikväll blev det jobbigt nu när jag satte mig & skulle titta in på bloggen igen & skriva lite om jag orkade, såg allt om pappa jag skrivit sedan tidigare & känner precis samma saknad nu som då.
Över huvudtaget så e allt sjukt tungt just nu.
Har haft massa dagar då jag varken äter eller orkar vara vaken speciellt mkt.
Ibland gråter jag i timmar , har panikångest å sjuk oro i kroppen.
Sover jätte dåligt väldigt ofta , speciellt nätterna till tisdagarna.
Sen Pappa gick bort Tisdagen 16e Augusti så har jag sovit hemskt oroligt.
Vaknat varje heltimme speciellt på tisdagarna konstigt nog.
Dagarna e fyllda med ingenting.
Hösten e här & det e inte mkt jag känner glädje i .
I veckan fyllde jag år , både familj & vänner har firat mig på olika vis .
Men i ärlighetens namn kan jag inte känna speciellt mkt glädje i nått just nu .
Känner mig dum & otacksam även om jag uppskattar & älskar både min familj & mina fina vänner massor.
Känner bara inte glädjen i nått just nu .
Har massa krav från myndigheter hängande över mitt huvud just nu & har haft länge .
Fighter med Försökringskassan , Arbetsförmedlingen , bla bla bla tar knäcken på mig sakta men säkert & jag bara undrar hur mkt man ska palla.
År efter år , månad efter månad & samtidigt jonglera med känslor kring pappas bortgång , allt annat ouppklarat å förstört ?
Det finaste & bästa som skett efter pappa gick bort e att jag & faster Lena fått den bästa kontakten man kan ha .
Den e okompliserad , rak , ärlig & full av respekt & förståelse för varann.
Något jag inte visste fanns där alls tills vi fick bättre kontakt & så småning om ses en snabbis.
Jag e evigt tacksam att hon kommit in i mitt liv nästan samtidigt som älskade pappa hastigt lämnade det .
I henne så ser jag pappa . . i hennes sätt , i rörelser & i resonemang många gånger.
Och det e både lugnande & stärkande i allt som skett.
Det skrämmer mig när jag i flera dagar i streck bara sitter , gråter , inte varken orkar äta eller ta mig för nånting alls.
Jag e så sanslöst rädd att hamna där jag va för 2-3 år sen .
Så långt ner som då önskar jag ingen att hamna ...
Därför e jag rädd, minsta tecken på samma symptom som då ger mig ångest.
Visst att man kan må dåligt på höst & vinter , speciellt jag med min 15 åriga panikångest i bagaget & det e klart att mörkret gör det hela tyngre i perioder.
Men det här e en helt annat dimension av känslor , av ångest & oro .
Och det är det som skrämmer skiten ur mig när jag e där & snuddar vid den .
Inte konstigt efter allt som hänt att jag mår som jag mår just nu skulle nog vissa säga , & så e det väll förmodligen.
Men det känns inte som det ska , känns som det e djupare än så på nått vis.
Jag vill kunna känna glädje i saker , men så fort jag finner en gnutta ljus i min annars så svarta & monotona vardag så släcks den lågan på det ena eller andra sättet lika fort som den tändes.
Även om jag kämpar , försöker mig på saker , övar , provar , ger , lyssnar , finns till hands för andra så brakar allt runt mig.
Just nu känner jag ingen mening i nått .. det kanske ska va så ?
För att man ska fokusera innåt ?
jag bara undrar hur många ggr jag man ska orka plocka upp bitarna när man gått sönder ?
För VEM annars ska göra det ?
Hur mkt ska man palla egentligen på ALLA plan?
Många tankar & som vanligt väldigt få svar...
Ingen upplyftande blogg i kväll inte , men det e ju inte heller meningen att det ska va nåt lättläst att bara skumma igenom antar jag ?
Här e jag Ärlig , Rak & SÅ JÄVLA JAG som jag kan bli.
Skulle det va så att det inte passar nån så har man ju faktiskt valet att låta bli att kika in på bloggen.
Och tur e väll det ?
Ordet e fritt!!
God Natt !
Mamma & Pappa ingen kan ta eran plats någonsin ,
Jag Älskar Er !
Sen Pappa gick bort har allt annat runt om bara fallit som ett korthus.
Så mkt har hänt dom sista månaderna & allt e bara ett virrvarr av känslor.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till nått & någon längre =(
Tänk att allt kan vända så hastigt att allt bara kan göra en 360 & förändras.
Förändring kan visserligen vara bra i vissa fall , men just nu e inget som det ska direkt.
Ofattbart men sant...
Som jag tidigare har sagt eller skrivit e en del dagar tyngre än andra.
Ikväll blev det jobbigt nu när jag satte mig & skulle titta in på bloggen igen & skriva lite om jag orkade, såg allt om pappa jag skrivit sedan tidigare & känner precis samma saknad nu som då.
Över huvudtaget så e allt sjukt tungt just nu.
Har haft massa dagar då jag varken äter eller orkar vara vaken speciellt mkt.
Ibland gråter jag i timmar , har panikångest å sjuk oro i kroppen.
Sover jätte dåligt väldigt ofta , speciellt nätterna till tisdagarna.
Sen Pappa gick bort Tisdagen 16e Augusti så har jag sovit hemskt oroligt.
Vaknat varje heltimme speciellt på tisdagarna konstigt nog.
Dagarna e fyllda med ingenting.
Hösten e här & det e inte mkt jag känner glädje i .
I veckan fyllde jag år , både familj & vänner har firat mig på olika vis .
Men i ärlighetens namn kan jag inte känna speciellt mkt glädje i nått just nu .
Känner mig dum & otacksam även om jag uppskattar & älskar både min familj & mina fina vänner massor.
Känner bara inte glädjen i nått just nu .
Har massa krav från myndigheter hängande över mitt huvud just nu & har haft länge .
Fighter med Försökringskassan , Arbetsförmedlingen , bla bla bla tar knäcken på mig sakta men säkert & jag bara undrar hur mkt man ska palla.
År efter år , månad efter månad & samtidigt jonglera med känslor kring pappas bortgång , allt annat ouppklarat å förstört ?
Det finaste & bästa som skett efter pappa gick bort e att jag & faster Lena fått den bästa kontakten man kan ha .
Den e okompliserad , rak , ärlig & full av respekt & förståelse för varann.
Något jag inte visste fanns där alls tills vi fick bättre kontakt & så småning om ses en snabbis.
Jag e evigt tacksam att hon kommit in i mitt liv nästan samtidigt som älskade pappa hastigt lämnade det .
I henne så ser jag pappa . . i hennes sätt , i rörelser & i resonemang många gånger.
Och det e både lugnande & stärkande i allt som skett.
Det skrämmer mig när jag i flera dagar i streck bara sitter , gråter , inte varken orkar äta eller ta mig för nånting alls.
Jag e så sanslöst rädd att hamna där jag va för 2-3 år sen .
Så långt ner som då önskar jag ingen att hamna ...
Därför e jag rädd, minsta tecken på samma symptom som då ger mig ångest.
Visst att man kan må dåligt på höst & vinter , speciellt jag med min 15 åriga panikångest i bagaget & det e klart att mörkret gör det hela tyngre i perioder.
Men det här e en helt annat dimension av känslor , av ångest & oro .
Och det är det som skrämmer skiten ur mig när jag e där & snuddar vid den .
Inte konstigt efter allt som hänt att jag mår som jag mår just nu skulle nog vissa säga , & så e det väll förmodligen.
Men det känns inte som det ska , känns som det e djupare än så på nått vis.
Jag vill kunna känna glädje i saker , men så fort jag finner en gnutta ljus i min annars så svarta & monotona vardag så släcks den lågan på det ena eller andra sättet lika fort som den tändes.
Även om jag kämpar , försöker mig på saker , övar , provar , ger , lyssnar , finns till hands för andra så brakar allt runt mig.
Just nu känner jag ingen mening i nått .. det kanske ska va så ?
För att man ska fokusera innåt ?
jag bara undrar hur många ggr jag man ska orka plocka upp bitarna när man gått sönder ?
För VEM annars ska göra det ?
Hur mkt ska man palla egentligen på ALLA plan?
Många tankar & som vanligt väldigt få svar...
Ingen upplyftande blogg i kväll inte , men det e ju inte heller meningen att det ska va nåt lättläst att bara skumma igenom antar jag ?
Här e jag Ärlig , Rak & SÅ JÄVLA JAG som jag kan bli.
Skulle det va så att det inte passar nån så har man ju faktiskt valet att låta bli att kika in på bloggen.
Och tur e väll det ?
Ordet e fritt!!
God Natt !
Mamma & Pappa ingen kan ta eran plats någonsin ,
Jag Älskar Er !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)