Tisdag natt .. onsdag morgon...

I lördags hade jag fet jävla panikångest , har haft känningar ett bra tag nu , flera veckor.
Men just i Lördags döck den upp , lika starkt som jag minns den då det var riktigt illa för massa år sen .. det e den värsta känslan man kan känna nånsin.. men det vet inte ni ... det känner inte ni..
Det värsta e att inte veta när & varför den kommer , också att veta att man e ensam , få som förstår & kan relatera till samma känsla gör inte saken bättre.
Livrädd när det kommer å känner inte att jag kan vända mig till nån.

En del säger " Ring om d e nått" men det e bara tomma ord, för när man ringer möts man av en ansträngd ton, en suck , eller inget svar alls...
Någon svarar ibland , men det e nästan värre att inte tas på allvar då nån väl svarar än att dom inte svarar alls...
Att jag i det skedet då jag sitter å inte kan andas, har dödsångest å panik ska ta hänsyn till alla andra e för mig obegripligt när ingen i Friskt tillstånd tar hänsyn till mig ?!
Ska jag som ensam å sjuk känna dåligt samvete å att det tar emot att ringa när jag behöver hjälp? Folk ska ju upp å jobba , vissa har barn , andra e bara ointresserade ....

Ingen får mig att känna mig trygg , ingen gör det lilla extra för att få MIG lugn å tänker nån gång på vad JAG behöver för att verkligen må bra & bli bättre i detta.. Om jag vet att nån mår dåligt släpper jag det jag har för att hjälpa. Men det e väll det .. folk vet att man finns , att man inte har samvete nog att skita i dom , att man gör vad man kan hur mkt eller lite det nu må vara just den stunden man behövs.. Folk tar en för givet, det e så det e .




Fuck va alla skulle bli snéa den dagen ja inte fanns där , om jag svarade med snäsig ton om dom bad om hjälp , tvingade dom att kräla för att få hjälp, om jag inte hörde av mig på månader å sen kom å ville ha nått, om jag umgicks med dom när jag hade lust bara eller en liten stund över från "det viktiga i mitt liv".

Tänk om folk kunde åsidosätta sig själva å sitt en stund va världen skulle bli lite bättre ... Folk säger att man ska rycka upp sig å ta ansvar för hur man mår . Å jag gör vad jag kan för att hålla ihop mig själv, jag har levt som jag levt med mitt bagage å min sjukdom i 10 år nu , jag jobbar med mig själv varje vecka , varje dag ...

Hur skulle det va om någon hjälpte till ?


Bye!!