Idag fyllde Mattias ( min systers man ) år, så vi va där med en blomma jag & mamma & fikade.
Kännt i hela kroppen att det inte varit nån bra dag idag .
På vägen ut dit kändes det bara olustigt & konstigt i kroppen som att ångesten va nära liksom.
Just nu e jag bara nere , ledsen & fett jävla ensam...
Hatar den här känslan som från ingenstans kommer krypande.
En känsla av obehag som inte går att skaka bort & inte heller identifiera...
Kan ibland känna mig så sanslöst ensam, även mitt bland folk.. för ingen förstår , ingen vet hur det e att leva som jag gör.
Ibland vill jag bara försvinna bort, ibland hitta nån som e som mig..
Önskar sååå att jag fick va som alla andra , men det har jag aldrig varit.
Det kommer jag aldrig att bli...
Hur ska jag orka ha det så här ? Ska det någonsin bli bättre ?
Kommer jag nån dag bli glad i själen & hel igen ?
Bara Gud vet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar