¨~Måndag & redan 4e Oktober ~¨


Om 20 dagar fyller jag 28 år, kan knappt förstå det själv,,,
Jag e närmare 30 än 25 & vad har jag åstadkommit i mitt liv??

I natt drömde jag att jag fick barn, jag höll henne i mina armar & såg hur hon såg ut..
En helt overklig känsla.. jag undrar om det e så det känns..

Tiden springer bara förbi & jag undrar vad e meningen egentligen om man ändå ska leva ensam..
Vad e meningen med livet när dag ut & dag in ser likadan ut?
När vecka efter vecka speglas av samma innehåll?
När man inte som alla andra kan resa , åka vart man vill när man vill i princip bara man känner för det...
Vad e meningen med att jag finns här ibland er.. vad e min uppgift & vad e eran?
Ibland känner jag att jag inte e som alla andra på flera sätt ..
Ibland avundas jag vissas sätt att leva, bara vara & bara tänka på sig själva oavsett vad..
Men ibland tycker jag synd om dessa självfokuserade & kalla människor...
Ibland förbannar jag min ångest, paniken , mitt liv & hur man tvingas spendera tillvaron..
Men oftast tackar jag Gud för vad dom gett mej..
Vem hade jag varit idag om jag inte haft allt det här?
Jag vill aldrig vara som alla andra, jag ska aldrig behandla folk illa för att få som jag vill eller det jag vill ha.
Inte heller osidosätta dom jag älskar..

Många tankar snurrar i mitt huvud just nu ..
Framför allt - Vad e meningen med mig?
E det så här mitt liv ska vara , eller har det knappt börjat?
Har jag ett helt kapitel eller flera i min livshistoria som ännu inte börjat,
som kanske inte ens e skrivna ännu?
Och vad kommer det i så fall stå ?

Vad var meningen med allt jobbigt, alla år av panikångest, att kämpa ensam, vänner som försvunnit, dom äldsta som lämnat mig & dom finaste som nu mera bara e borta...

Jag måste fortsätta tro att någonting bättre väntar..

Jag hoppas det finner mig snart..