Söndag natt.. Måndag morgon...

Funderingar mitt i natten .....

Just nu känns det ensamt, tomt, det värker.. jag vet inte riktigt om jag e ledsen eller fri?
Lite av båda antar jag, svårt att sortera alla känslorna ibland.
Just ikväll & hela dagen egentligen , även igår faktiskt har jag varit extra kramig & känslosam. Jag vill bara ligga & kramas , vara nära , lugn & trygg..
Länge sen man kände full närhet på det viset.
Saknar att vakna upp bredvid den som får en att le å bli varm i hela kroppen bara av att finnas där.

Näää fri e nog kanske fel ord, snarare ledsen.. det e nog det jag e .
Men man kan se allt på minst två olika vis så klart .
Jag e fri att välja hur jag vill leva mitt liv & fri i den bemärkelsen att jag slipper ta hänsyn till någon annan jag lever med .
Men , samtidigt ... fänglad i mina egna bojjor.
Hindrad att åka iväg, att leva mitt liv som jag så innerligt skulle vilja.
Tampas med mina demoner & önskar att en gg för all bli av med dom .

Jag vill börja om, nytt år, nytt blad , nytt liv...
Kan jag göra det ? Klarar jag av allt ensam? För det e det jag e... det vet jag ju .
På sätt & vis känner jag ett innre lugn..
Ibland mitt i en konversation med någon , kan jag komma på mig sj sitta å analysera personen framför mig... tycka synd om den som e ytlig, som pratar om 1 kilo dom gått upp i vikt, hur dom & deras liv e så perfekt .. då jag egentligen ser rakt igenom dom.

Dessa människor jag en gg avundats tycker jag nu synd om... att inte kunna vara ärlig mot sig sj , att leva ett falskt liv med uppmålade murar, kan inte vara lätt?!
Eller e det det d e tro?
En vän sa i veckan till mig * aaa du som e tjock, vad vill du ha för man? *
Jag som e tjock? .. hmmm.. om jag var smal , hade jag velat ha en modell till man då menar hon? Hennes kommentar sårade mig sanslöst mkt... då hon i samma sekund försökte para ihop mig med en man kanske 10 år äldre än mig , säkert 40 kg tyngre & sanslöst ovårdad.
E jag då oattraktiv i hennes ögon , e det så folk ser mig?
För att jag e stor, kvinnlig , mullig , hurvig eller tjock ( vad ni nu vill kalla det) skulle jag då va tacksam för det lilla jag får ?
Ska jag bara tacka & ta emot & ta det jag får bara för att ?
Problemet med det hela va inte att mannen i fråga var stor , det e jag med, utan att hon utan att blinka ansåg att vi skulle passa ihop då vi var av samma " typ" ... nämligen stora?!!!

E det så? Att folk , ens egna vänner & bekanta ser ner på en .. bara för att man e stor ?
Ere så att folk automatisk slår på ett kritiskt öga så fort man kommer in i ett rum för att man e stor?
Förväntas jag bara ta vad folk ger mig, tiga & tacka ..för att folk inte anser mig värd mer, eller ere helt enkelt så att människor inte tror att JAG tror mer om mig själv än så ??



Då ska jag ta tillfället att berätta för dom kritiska ögonen att jag älskar mig själv.
Jag älskar mina ögon, mitt hår, mina bröst, mina långa naglar & framför allt mitt sätt att vara . Jag älskar att jag e en tänkare & att jag i många fall e sjukt mkt smartare än folk tror.
Jag älskar min passion för matlagning & musik & att jag i smyg sitter & sjunger i timmar för mig själv & att inte många ens vet att jag sjunger.
Jag älskar att jag står på mig & står för mina åsikter & att inte många kan sätta sig på mig.
Jag älskar att jag ibland kan fyllas av total lycka bara av att se en blomma slå ut på vår kanten, eller av att va ute i regnet.
Jag både älskar & hatar med mig själv att jag e en total känslo människa..
Så Nej .. jag tar inte bara vad som kommer min väg, jag e värd mer än så.
Jag har egna åsikter & tycken.. & bara för jag e stor gör det inte mig dum eller blåögd.
Snarare tvärt om i vissa fall...
Min egen förbannelse på gott & ont e att jag känner & tänker för mkt.
Men hade jag inte gjort det hade jag varit som alla andra... en i mängden..

Ibland önskar jag att jag var det .. som alla andra alltså ..
Alla dom ggr då folk sviker , glömmer bort mig, inte tar hänsyn eller väljer bort mig önskar jag att jag lätt som en plätt kunde stryka över det , va lika tillbaka mot dom & gå vidare...
Men det e ju det ... det ligger kvar hos mig... finns där.. gnager & jag undrar varför varför varför. Det e sån jag e..

Jag fashineras ibland av folks totala egotrippar..
När folk e så totalt inne i sina egna liv att man inte har en liten stund över att kolla hur andra egentligen mår..
Jag finner inte det möjligt att fokusera på mig själv & mitt liv hela tiden...
Jag finner mig hela tiden sittandes & tänka på hur andra har det .." undra om hon skulle bli glad om jag bjöd på mat idag? gud så länge sen jag ringde honom! Undrar hur dom mår ?" osv osv.. Men av nån anledning e inte andra på samma vis.. inte mot mig iaf ...
Klart d händer då & då att folk e omtänksamma & det uppskattas så sjukt mkt.

Som igår.. då kom Gulliga Malin förbi innan vi gick ut för att fira Robertos 30 års dag.
Och så hade hon en fin liten hjärtformad ask med sig till mig.. med eget julgodis i hon hade gjort. Jätte fint! Det e verkligen omtanke =)

Aaaa hörre ni , nu blev det väldigt mkt tankar & känslor i en salig röra .. som sagt ...
Men det e så här det känns inom mig just nu ... känslomäsigt kaos.

Vissa dagar e bristen på kärlek & närhet i livet outhärdlig, andra dagar flyter det bara på ...
Idag e en tung dag..
Jag går & lägger mig med ett tomrum innerst inne & hoppas jag vaknar upp lite mera stark..

God natt ...