Tomhet & Funderingar...


Aaa Hej , det e jag igen .
Så fundersam & trasig som bara jag kan vara .

Livet ..
E inte det bra jävla konstigt ?
Man kämpar , man stretar , man tycker , man tänker .
Vi älskar , tvivlar , vi åtrår , vi hatar .
Ibland känns det som man bara vill ge upp .
Andra stunder som att jag aldrig varit mer säker på något & jag ska fixa det här.

Livet i sig , en gåva .. dock ibland väldigt svårt att förstå & leva i .

Det händer att jag funderar för mkt .
Aaa jo , jag e sjukt bra på att överanalysera & jag vet om det .
Men det e jag , känslomänniskan i mig låter mig inte släppa allt som så många andra gör.
På gott & ont vill jag säga.

Ibland blir jag förvånad & förbluffad över andras dumhet , sätt att tänka eller se på saker.
Samtidigt som jag fint respekterar att vi e olika , även om jag inte alltid accepterar det.
Å det behöver jag inte heller.
Respektera , absolut , men att finna mig i det & acceptera e nått helt annat.

Jag pratar inte om någon speciell incident , ett speciellt tillfälle eller så .
Nej det e mer människors syn på tillvaron , sina egna liv & andras .
Hur villig man är att öppna ögonen , ta in det som sker runt omkring .
Hur mottaglig man är för andras smärta ,
hur mycket man kan känna med & för andra osv.
Sånt förbluffar mig ofta .

Hur lite ibland människor e villiga att göra för att skänka glädje till de i sin närhet , som för dom egentligen kanske inte "kostar" så mycket men betyder hela världen för den andre.


Är vi helt enkelt så olika byggda att vi inte " vet bättre" ?
Och när ska vi då börja "veta bättre" ?
Ska man finna sig i det som är , bara för att det är så just nu ? Eller alltid har varit ?
Eller ska man stå upp i kampen fast man vet att man inte har något att vinna förutom sin egen självrespekt?

Hur kommer det sig att vi inte har mer tid för varandra , varför är vardagen & alla småbestyr det som styr oss idag & till vilket pris?

Ska man leva för sig själv & skita i resten ?
Ska man leva för dom man älskar ?
Finnas där i ur & skur .. when ever were ever?
För familj , vänner , bröder , systrar ?
För alla ?

Och om du gör det , lever dom likadant för dig ?

Klokare nu ? nej .. men något lättare , eller kanske inte ?
Min blogg mina tankar funderingar & reflektioner..

Bye!